Flickan som växer sig starkare

Min senaste målning som jag snabbt slängde ihop idag, Jag är nöjd och den kommer få en plats i vardagsrummet,
Tavlan är nästan en kopia av Gynnings tavlor, men ändå inte. =)

Hej mina Fina läsare,
De senaste veckorna har verkligen inte varit bra för mig.
Jag har mått väldigt dåligt som några av er känner till, därav blev jag sjukskriven för att jag skulle komma på fötterna igen.

Det hela började nog i början på Februari. Då jobbet krånglade och jag började sova dåligt genom att jag vaknade hela tiden på natten och tänkte på jobbet, jag tappade min matlust, jag var stressad för det mesta och min mens har varit borta i 4 mån från Feb-Maj (inte gravid som jag kollade med en gång) utan allting beror på min stress.

Nu går jag på mina sista dagar som sjukskriven, men någon hjälp har jag inte fått än.Det blev helt enkelt för mycket på jobbet så jag brakade ihop, och efter det blev jag sjukskriven.
Sen blev det värre för då fick jag plötsligt panikångest/Panikattacker.
Första gången skulle Jag och Christoffer ut och gå och då plötsligt så fick jag svårt för att andas,
jag fick in luft men det kändes helt tomt precis som om jag inte fick in något.
Jag blev snabbt yr och drabbades av panik, mina ben började domna bort, jag kunde knappt prata och tårarna bara sprutade från mina ögon, jag hade ju inte den blekaste aning om vad som höll på att hända.
15 min senare var vi på akuten, tror aldrig Christoffer har kört så snabbt som han gjorde då, tror även han blev rätt rädd.
Blev mottagen med en gång och de undersökte mig, fick ta EKG och lite blodprov. Allting var bra med mig. Men jag har drabbats av en Panikattack.
Efter 6.5h på akuten så åkte vi hem igen, helt slut var vi båda två när vi kom hem igen vid 03,00 på natten. Vilken dag....
Det var verkligen det värsta jag varit med om utan tvekan. Det är svårt att förklara med ord för er som aldrig råkat ut för något sånt här, men det är hemskt.
Fick X-antal anfall dagarna efter jag var på akuten. Det första som kom i efterhand var rätt illa det med, men jag tog mig igenom det utan att åka in. Det där med att andas i någon jävla påse funkar absolut inte. Jag fick lägga mig i sängen tills jag somnade. Och hela tiden tänka Du får luft, du får luft.....För att inte drabbas av panik åter igen.
De andra attackerna har inte varit riktigt så stora, men ändå väldigt jobbiga.
Uch ja det har varit sjukt tufft, har inte varit den glada Mikaela som jag själv är van vid.
Utan har varit väldigt nere och super trött, sovit till 10,12 på morgonen (innan det här så sov jag aldrig så länge, vaknade alltid innan kl 06 super pigg) det är den mika jag är van vid.

Jag har tid i morgon hos psykologen som jag kommer att gå hos tills jag känner mig bra igen och löst mina problem.
Nu önskar jag bara att jag snart återgår till en vardag med rutiner och lycka.
Kärlek till er.